14:00:00
Vägen mot en förlossning!
Dagen den 31/10 började som vilken annan dag som helst egentligen.
Jag åkte in till vårdcentralen för att ta lite prover.
Sen köpte jag några frallor och saker för att göra hemmagjord pizza, åkte hem, åt och gick och la mig.
Sen vid 12 tiden så ringer pappa för att fråga hur jag mår.
Och jag mådde bra, jag var bara trött som f*n, men jag kunde inte somna om.
Så jag förflyttade mig till nedervåningen och till soffan för att dricka lite kaffe.
Då börjar jag känna att jag börjar få ont i magen, som en pulserande mensvärk fast mer intensiv.
Ja, ja tänkte jag, så har jag haft det innan och det har gått över.
Men inte denna gången.
Så jag tog fram en gravidapp på telefonen och började ta tiden på värken.
Jodå, det var ungefär fem minuter mellan värkarna.
Okej tänkte jag och försökte att inte stressa upp mig utan andas lugnt och tänka rationellt.
Jag ringde till förlossningen några timmar senare, när det värkarna hade blivit mer smärtsamma och dom rådde mig att ta det lugnt, invänta maken och faktiskt stanna hemma så länge som jag ansåg att jag klarade det.
Jo visst, ta det lugnt, stanna hemma och vänta på maken.
Jag stod i valet och kvalet om jag skulle ringa till min make för att be honom komma hem.
Jag ringde till honom ungefär tio i 4:
- Du, är du på väg hem?
- Ja snart, vadå?
- Du får köra inom Lasses på vägen hem för jag tror inte att vi kommer att hinna göra en hemmagjord pizza innan vi måste åka till Karlskrona.
- Jaha, öhh, okej! Jag kör direkt!
- Ja, men kör lugnt och försiktigt är du snäll!
- Jadå, jag kör och tankar sen kör jag till Lasses.
. Bra, älskar dig, puss.
- Puss, älskar dig!
Att äta var en aning jobbigt eftersom det titt som tätt knöt sig i hela magen.
Kort efter vi ätit så ringer jag förlossningen igen och meddelar att vi kommer köra in nu och hon säger att vi är välkomna.
Vägen till Karlskrona har aldrig varit längre eller mer ojämn.
Att då sitta i en bil med värkar, är olidligt kan jag tala om!
Jag åmade mig stundtals som en metmask på en krok.
Och trots att jag drog ut bältet och byxorna från midjan så kändes det som om jag hade ett enormt tryck mot mig.
När vi kom till Karlskrona börjar maken dividera om vart vi ska parkera
- Jag skiter fullständigt i vart du parkerar! Bara ställ biljävlen någonstans för helvete!
Och det gjorde han, han ställde sig på personalparkeringen...
Sen gick vi in mot förlossningen.
Och en oförglömlig resa!