18:05:18
Ett nytt rum.
När semestern började så började vi också jobba, fast med att bygga och riva lite.

Trappan skulle tas bort för att slipas och målas om.

Den var gråblåaktig när vi flyttade in.

Så vi fick använda oss av en stege ett tag, för att ta oss upp och ner till sovrummet.






Men jag behövde ju inte vara ensam när jag målade.
Elvis höll mig sällskap under en stor del av processen.

Sedan gav vi oss på taket, för det skulle också bytas ut.

Elvis var även med när det var fikapauser i byggandet.
Han är en trogen följeslagare.
Han är en trogen följeslagare.

Golvspånen på plats.
Limmat och skruvat med typ 150.000 skruvar, kändes det som i alla fall.
Äntligen blev det dags att göra själva rummet.


Att få trappan på plats var ett kapitel för sig kan jag meddela.
Men efter många försök, om och men så gick det.
Men efter många försök, om och men så gick det.
Det slutade med att den blev vitmålad i en helmatt färg.

Sen var det dags att börja på fönstret.



Eftersom jag inte är någon superwoman så kom jag på att för att fönstret inte ska trilla ut innan vi har fått fast det så sätter vi fast några trälappar i hörnorna.
Bara för att jag inte kan såga rakt betyder inte det att jag inte har bra idéer.
Bara för att jag inte kan såga rakt betyder inte det att jag inte har bra idéer.

Och fönstret kom på plats, utan några olyckor.

Elvis håller sig i närheten.
För att man ska kunna få en uppfattning om min otur:

När elektrikern varit hör och dragit rör och sladdar var det dags att isolera och sätta gips.

Sen skulle jag spackla och slipa.
För att slipdammet inte skulle sprida sig mer än nödvändigt så hängde vi upp ett lakan.
För att slipdammet inte skulle sprida sig mer än nödvändigt så hängde vi upp ett lakan.
Och det hade nog fungerat om man inte hade bott ihop med Elvis.
Han visste att han inte fick vara inne i rummet, så för att kunna se ordentligt gick han in och backade ut med lakanet på ryggen.
Han är alltså inte inne i rummet, men han har full koll ändå.
Och det går ju inte att bli arg på honom för det, jag menar, se på honom?

Sen var det dags att få upp taket.
Trots att det inte är nämnvärt högt till tak i huset så är det fruktansvärt jobbigt att stå och arbeta med armarna uppåt.
Trots att det inte är nämnvärt högt till tak i huset så är det fruktansvärt jobbigt att stå och arbeta med armarna uppåt.

När dörren hade kommit på plats så satte jag igång att tapetsera.
Tapetsera är också en sån sak som maken hatar, så det är det jag som får göra.
Och jag satte igång och maken skull iväg och köpa ett dörrhandtag och lämnar mig själv hemma.
Och när jag under ett obevakat ögonblick vänder ryggen till, så slår jag i dörren med häcken och dörren far igen.
Så, med endast en tapetroller och pensel till hands var det bara till att sätta sig ner och vänta tills maken kom hem.
Att hoppa genom fönstret var inget alternativ, och dom som känner mig håller garanterat med, för jag hade garanterat fått hoppa med kryckor efteråt.

Men maken kom hem och släppte mig fri och satte dit handtaget.
Dagen innan vi satte dörren, så la vi dit golvet.
För att man ska kunna få en uppfattning om min otur:
Handtaget på bilden är ett likadant (lika trubbigt!!) som jag fick in i min hand förra året, som resulterade i många stygn, bandage och sjukskrivning.
Så nej, att hoppa ut genom fönstret var inget alternativ!

Nu har maken och jag äntligen varsin garderob!
Dom var en pärs att få ihop kan jag tala om!

Listerna kom på plats, och här ser man tapeten också.

Man kan kanske undra över baktanken på utförandet av den där lilla hörnan under trappan, men det fanns en stor baktanke med det hela, nämligen garderober.
Så, rummet är färdigt och vi blev supernöjda.
Det sista nu är att elektrikern ska komma, förhoppningsvis denna veckan.
Sen ska bara "hallen" utanför rummet göra i ordning också men det blir troligtvis ett vinterprojekt.
så produktiva och va snyggt det blir!