Hemkört

Jag började med att riva ner taket som låg över veden.

Cilla kontrollerade mig hela tiden så att jag inte trillade ner.

Så här såg det ut innan jag började med jobbet över huvud taget! 

Och ja, vi vet, stugan var fin. 

Det tyckte vi också, tills vi såg hur den såg ut inuti så att säga...

Möss har levt ganska gott i väggarna och det var inte speciellt trevligt att ha någon form av beröring med allt det där! 

Golvet var fint.

Tills jag gick bananas på det med ett spett.

Vissa plattor satt som berg medans andra inte satt alls.

När det var dags för att ta ner taket så åtog jag mig den uppgiften med nöje. 

Det kan ju även vara så att det är lättare att skicka upp den som är lättast och smidigast.

All ytterpanel r är som synes borta.

Även då taket,dörren och fönstrena.

Att riva ner ytterpanel är rent ut sagt skitjobbigt! Det var inte alls kul tillslut. 

Det blev ett X antal vändor till tippen. 

Jag tog mod till mig och körde med släp för första gången någonsin och har dessutom lyckats backa med det intill containern.

Det hade kunnat bli en hundkoja av det!

Den rasade ihop med ett brak. 

Jag tror nog att grannarna undrade vad tusan vi höll på med. 

Som om dom inte redan vet det egentligen. 

Det var absolut inte lätt att få bort råsponten men jag lyckades med 11/2 sida tills maken kom hem och han gjorde stora ögon och undrade hur fan jag hinner med allt. 

Jag sa att jag inte skulle gå in för kvällen idag förrän jag kunde stå fritt på grunden.

Det såg absolut inte ljust ut under några timmar på eftermiddagen efter att jag hade stigit upp, då började det ösregnade och hagla om vartannat.

Men det blev som jag sa!

Jag klappar mig själv och maken på axeln, för allvarligt talat så har vi kämpat på bra med den där boden!

Jag har slängt spett, hammare och en och annan kofot efter att ha sluntit, slagit mig själv eller rent av bara inte fått bort en bräda eller två.

Men hundarna har hållit mig sällskap i vått och torrt!