Hemkört

2015-04-08
19:57:20

Lite varje dag.

Man kan inte hålla på att jobba varje dag från det att man vaknar tills det blir mörkt, då tar man tillslut död på sig själv.
Man får ta lite i taget.
Allt behöver inte bli klart samma dag som man börjar på det.
Men om jag ska vara riktigt ärlig, så är det precis så jag känner.
Som tur är så är jag ju inte själv utan jag har ju maken som kan komma med idéer och tips och framför allt hjälpa till och då sedan stoppa min framfart. 
 
Han frågade mig igår om han inte kunde få prova den nya motorsågen, den som han gav mig på alla hjärtans dag.
Visst sa jag och visade honom en björk med en grövre stam än vad tigersågen hade klarat av.
Men, han stoppade sig inte där, han gick bananas på sly och buskar.
Så det blev jag som fick stoppa honom.
Och eftersom han påbörjade ett arbete på ett ställe som jag egentligen hade tänkt låta bli tills kanske nästa vecka, så fick jag ta över och mota bort honom och hans såg.
 
Vi upptäckte att en buske hade börjat slingra sig runt hängrännan och var på väg in under taket på längan, så det åkte bort.
Som sagt, detta var ett projekt som jag hade velat vänta ett tag till med att påbörja.
Men det var inte mycket att be för. Det var bara till att asa fram skyffel och spett och börja.
 
Men när jag väl hade börjat så gick det ganska snabbt, trots att mina armar och axlar värkte.
Många rötter var det!
 
Och det blev ganska bra tillslut.
Även om det är några stammar kvar längs med väggen så är jag nöjd.
Jag vet inte alls hur jag ska få bort dom där stubbarna.
Jag får nog låna en traktor eller nåt.
 
Men mycket trädgårdsarbete kvarstår och vi tror nog inte att det kommer att bli helt färdigt i år.
Det är träd som ska kapas ner, buskar att dra upp, gammalt sly som ska slängas, buskar ska trimmas, ett växthus ska slängas på tippen och gamla, ruttna planteringslådor ska kastas.
Man får ta en bit i taget.
Jag tänkte igenom vad jag vill hinna och det verkar inte vara några tidsproblem.
Det är nog ryggen och axlarna som lär sätta stopp i så fall.
Man är ingen ungdom längre!
 
Årets första, för mig, nyckelpiga tittade fram när jag rörde runt.
Det är ju bara en toalett i huset så kattens låda får stå inne på den.
Och vi vet ju inte om hundarna ser hans extremiteter som ett mellanmål så Anders fick sätta en kattlucka på dörren.
Med lite egen modifikation så funkar den perfekt.
Kåda fick övertalas lite grann för att klättra genom luckan men polketten trillade ner tillslut och nu använder han den galant.
Vi ska även sätta en i sovrumsdörren för han ligger ju helst  i sängen och när jag ska jobba så stänger jag ju dörren för att få sova och då tycker vi synd om honom att han inte kan ligga där inne.
Men det ska det snart alltså bli ändring på.
 
Garageporten tar snabbt form nu.
I morgon bär det av till färgaffären(?) och införskaffning av färg står på listan sen börjar vi på att måla panelen som ska täcka portarna.
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: