21:18:10
Rulla, rulla liten bulle
För att inviga den nya kockmössan, så bakade jag och Julia bullar häromdagen.
Mjölk och smör.
Det var gott det.
Om några år så kanske jag blir utkörd från köket när det ska lagas mat?
Man kan väl få hoppas...
Ungefär hälften av kardemumman hamnade utanför.
Men, vad är väl lite kardemumma värt, när man såg på henne, hur roligt hon hade?
Där i händer det grejer minsann!
Och för att lugna eventuella orosmoln därute, maskinen var endast igång när jag hade full koll på henne och hennes klåfingriga händer.
Att kavla ihop gick sådär.
Det slutade med att hon fick backa undan lite, och jag kavlade själv.
Jag må ha bra tålamod, men även mitt kan tryta.
Och under tiden så letade hon efter katten, och spred mjöl över halva nedervåningen, så bara för att hon inte fick vara med så hade hon ju inte tråkigt.
För Gud förbjude, att barn ska ha tråkigt...
Jag fick ingripa igen, för att det skulle komma pepparkakskrydda över hela degen.'
Av någon anledning hade jag ingen kanel hemma.
Men pepparkakskrydda hade jag.
För pepparkakskrydda använder man ju så ofta att man har det hemma, bara sådär.
Ska man baka med en tvååring, så gäller det att inte vara alltför knusslig med hygienen.
Även om det är Coronatid.
Och med tanke på att man inte bör träffa någon utanför det egna hushållet, så är det ju inte så att någon annan kommer att smaka dom.
När det sedan skulle jäsa, var det dags att byta tröja.
Ganska många av bullarna blev något platta då Julia inte direkt har någon fingertoppskänsla.
Och hur det gick med pärlsockret ska vi ju inte ens tala om...
Det smattrade ganska rejält i dammsugarröret när jag dammsög eftersåt.
Platta eller inte, bullarna gick minsann ner i magen ändå.
Med både pärlsocker och barnbacailler.