18:08:00
Byggnation
När maken gick på semester för snart fyra veckor sedan var det dags att börja på ombyggnaden av "matsalen".
Det första som gjordes var ju så klart att riva ner all invändig panel.
Det är fruktansvärt tråkigt och faktiskt ganska (tycker vi) fult att ha på både väggar och tak.
Och under innepanelen fann vi gammal ytterpanel.
När maken bär på en kofot är det bäst att hålla sig ur vägen, för då kan flisor flyga hej vilt.
Vi tog bort parkettgolvet och då blottade sig det första golvet under.
När vi började riva ner panelen som satt i taket hittade vi ett rejält bibo.
Det har nog varit obebott i några år och vi har inte hört någon som helst aktivitet från stället det satt.
Det har nog varit obebott i några år och vi har inte hört någon som helst aktivitet från stället det satt.
Vi hittade även hålet där dom har tagit sig in genom från början.
Det är numera igensatt såklart.
När hela insidan var utblåst så var det dags att börja på utsidan.
"Min" älskade pickup passade bra att stå på istället för stege, för marken är ju inte direkt jämn om man säger så.
"Min" älskade pickup passade bra att stå på istället för stege, för marken är ju inte direkt jämn om man säger så.
Maken erkände faktiskt att han inte trodde att det skulle vara HAN som slog sönder ett av fönsterna.
Han känner mig alldeles för väl.
Han känner mig alldeles för väl.
Men om jag ska vara riktigt ärlig så trodde jag också att det skulle vara jag som stod för den olyckan.
Sedan började vi att regla upp för den nya dörren.
Stommen blottades och en hel del av det gamla regelverket var i så pass dåligt skick att det fick rivas bort helt och hållet.
Det blev lite mer jobb än beräknat, men det är lika bra att göra det rätt från början.
Det räckte med att jag petade på regeln med tumstocken som frasade den sönder.
Pappat och klart.
De nya fönsterna passade perfekt i hålen som maken hade mätt ut.
Den nya panelen kom på plats riktigt snabbt tack vare spikpistolen som maken köpte.
Jag erkänner, jag var skeptisk till att lägga pengar på en spikpistol, men den var värd varenda krona.
Jag erkänner, jag var skeptisk till att lägga pengar på en spikpistol, men den var värd varenda krona.
Och så även den nya kapgersågen.
Tyvärr så får jag väl helt enkelt erkänna att det kan vara bra med nya maskiner och verktyg.
Den nya dörren på plats.
Det fick bli en hederlig altandörr istället för en tråkig och vanlig ytterdörr.
Det fick bli en hederlig altandörr istället för en tråkig och vanlig ytterdörr.
Golvspånskivorna gick snabbt att få dit tyckte jag, tills maken talade om att det skulle skruvas med ytterligare 250.000 skruv.
Innan vi började på isoleringen var elektrikern här och förberedde för elen.
Nu är det bara för dom och komma och dra sladdar och annat som dom behöver göra för att jag ska kunna ha lampor tända.
Nu är det bara för dom och komma och dra sladdar och annat som dom behöver göra för att jag ska kunna ha lampor tända.
Det enda utvändiga kvar, är att allt ska målas en gång till.
Jag tycker att det blev hundra gånger bättre, både utseendemässigt och ur uppvärmningsperspektiv.
Under tiden som vi höll på med detta bygget så blev det ju en och annan vända till återvinningscentralen.
en dag så skulle vi köra iväg med det sista, vilket var fönsterna och dörren.
När vi kommer och börjar lasta av släpet kommer det fram en kvinna som jobbar på tippen och helt enkelt säger åt oss att vi inte får slänga mer avfall hos dom!
Vi blev alltså portade från tippen!
Jag trodde inte det ens var möjligt?
Men efter några samtal med lite högre instanser så fick vi klartecken om att kvinnan i fråga inte har befogenheter att tala om för oss om vart eller hur mycket vi får slänga.
Vissa ska bara försöka skrämmas/stila/jävlas med en.
Så nu är det fritt fram för oss igen.
När jag har berättat om incidenten för vänner och bekanta frågar dom om det var "hon den där".
Och ja, jo, det var hon.
Och ja, jo, det var hon.
Alla känner apan men apan känner ingen.